Jag ska snart återvända till "Gone in 60 seconds". Ligger och halvsover i soffan så gott jag kan. Djupt uttråkad och tröttare än jag varit på länge. Inte "jag är irriterad och trött på världen"-trött, utan "om jag faktiskt stängde ögonen hade jag vaknat om tre veckor"-trött. Det är inte fel, skönt att vara såhär trött för en gångs skull. Å andra sidan har Daniel varit här ett tag medan mamma och Nocke... inte varit här. Och med det menar jag att jag druckit tillräckligt för att vara så trött att jag kan sova.

Äta. Mmmm... Jag var på Hemköp. Nu är jag hemma. Nu har jag sallad. SALLAD!!! Förstår ni hur gott det är med en riktigt fin sallad, som man fluxat ner i en bunke, och bara ta en gaffel och slafsa i sig varenda majsbit? Det är livet.

Så sjukt mycket man skrivit på bara två dagar.Jan Guillou, släng dig i väggen.

Jag får huvudvärk av det här, jag skojar inte. Jag börjar bli hysterisk, galen, helt tokig. Men det är väl okej. Jag har borderline förstår ni, så man vänjer sig vid de här jättehumörsvängningarna efter ett tag. Ni kanske inte gör det, men det bryr jag mig inte om. Här är det jag som räknas.Jag är orolig för pappa. Som ska hamna i fängelse i februari nu. En månad. Han klara sig nog, det är förmodligen inte första gången..! (Jag känner hur min framtid ser ljusare och ljusare ut.)Jag har dessutom några naglar som börjar bli för långa för att jag ska kunna skriva normalt på både mobilen och på tangentbordet. Jag sparar på dem bara för att jag aldrig haft långa naglar någonsin.Nu lyssnar jag på Devendra Banhart. Han har en röst och ett gitarrspel som gör mig alldeles i extas. Alla blir lite lite bättre och jag blir lite lite mindre bekömrad för varje sekund som går liksom. Så jag är glad.Glad igen? Vad ÄR det här. Åh ibland vill man ju bara strypa sig själv. Men det är lugnt, det är gött. Bättre glad än helt förtvivlad. Snart dags att dra sig till Hemköp tror jag. Ut i kylan.Don't dress in those rags for me, I know you are not poor.Jag har massvis av saker att göra.Men jag väljer att gå till Hemköp. Jag kan inte vara rätt ställd.Eller?Jag är skadeglad. Också. Glädje i all ära, men skadeglädje tar alla pris. Det handla inte om "att skadeglädjen är den enda sanna glädjen" det handlar om en känsla som på något socialt acceptabelt sätt låter oss skratta andra människor i ansiktet. Men hursomhelt, jag är skadeglad, jag har befogenhet till detta.Men just nu är jag mordbenägen.Och rufsig. Eftersom jag har vax i håret..!

Åh jag saknar mina vänner och jag saknar Charlie! Men jag behöver vara ensam. Jag behöver kunna tänka. På allt som händer. På allt som hänt med mig på senaste tiden. Det känns som att hela världen lägger sitt ansvar på mig, och om jag förstör nu, förstör jag allt. Det kommer att ta slut. Och det finns ingen återvändo.Såhär blir det när jag är ensam. Jag blir ledsen. Är inte det tragiskt? Att när jag väl... tänker. På allvar liksom. När jag har lugnet och ron till det. Då blir allt bara en enda stor klump av ingenting. En hög av förvirring och allt förvrids till en sällsam massa.Men det är ganska gött. Jag saknar bara Nordh och Isabell. Charlie och Rickard. Emelie och Sassa. Daniel, Nalle och Jens. Jag saknar dem allihop. Jag saknar den sociala friheten sommaren ger. Då vet man var alla håller hus.Men nu är alla hemma. Eller hos någon annan. Eller på B&B. Eller med pojk- och flickvänner. Jävla människor. Men det blir så jobbigt ibland. När ens vänner alla har personer som står dem närmare än vad jag gör. Det gör mig ledsen bara det. Eller inte ledsen, men det blir alltid ett litet "jag betyder inte lika mycket"-sting i hjärtat liksom. Alla känner så. Eftersom jag vägrade åka med till Harplinge idag så... gjorde jag inte det. Mamma blev jättearg och försökte tvinga med mig. Men jag sa nej, jag sa nej så många gånger att jag är hes nu. Det lönade sig dock. Nu ka jag lyssna på musik på svinigt hög volym att jag tillochmed tycker att det blir jobbigt. Men man måste ju - för sakens skull! Sweet som man säger....ja.

Satan, jag vill ha mer än jag någonsin kommer att få. Just nu är det människor jag talar om...! Bwahahaha! Nej. Men nästan. Jag pratade med Nalle precis och på något stört sett så fick han prata med morsan när Nocke (?) skulle ringa någon. För när man lyfter på det fasta telefonen i köket kopplas den bärbara ur. Konstigt. Fel.Han hade haft det ganska gött i Indien antar jag. Jag vill bara sitta hemma - ENSAM - och se på film. Eller, så är jag inte ensam! Smart. Jag pallar ju inte dra till Harplinge iaf. Harplinge är Sveries konkelbär.Film däremot. Ett evigt måste.

Mmmm... Tool. Åh vad roligt det var på Metaltown! Jag vill ha festivaler NU jag vill ha Roskildes bandsläpp NU jag vill måla festivalburken hippie NU. Festivalburken är då min käre Isabells bil. Som jag ska pimpa i smyg... för att sedan tvinga henne att köra oss till Roskilde och där ska det hända alltså, åh så roligt det ska vara. Det är därför det finns somrar. Det är anledningen till att leva, anledningen till att man existerar måste ju vara musikens under, musikens förmåga att framkalla varenda känsla man haft och vill ha, musiken skapar personer, dag efter dag.Det är helt otroligt, och det kan inte bli bättre än en festival. Lera, fulla människor, 200 grader i varenda tält! Helt perfekt, allt man kan önska sig..! Lyssnar på Third Eye med Tool nu. Det är inte fel. Tool måste vara en av de bästa konserter jag sett i mitt korta (men ack så händelserika) liv.Jag har tvingat mig själv till att vara glad nu. Så nu mår jag bra. Lillräkan, Nocke och mamma ser på mr. Bean tillsammans, som en enda stor lycklig familj. Så är det, var lyckliga era jävla skithögar.

Åh jag har så mycket tid över att jag blir tokig. Jag vill bara gå härifrån... Men nej nej, bara för att jag har en bror som går och blir gammal mitt i ingenting, heeelt oförberett och alldeles plötslig, så måste jag hålla mig kvar här och vara ilsket spydig mot allt och alla som kommer i min väg. Det känns ju alldeles underbar, rent ut av verkar det smickra mina positiva sidor något oerhört.Jag var i Malmö för ett par år sedan, jag, Charles, Johnny och Nato. Där bodde vi på ett hotell i en vecka och varje kväll spelade vi poker och varje dag slappade vi på närmaste tak vi hittade. Det var tider det. Fast det var iofs sommar också, och det mesta vi gjorde var ju olagligt. Men det var ändå tider... Biljard, poker, musik, alkohol och somna i solen.Nu är det betongväggar, auktoritära personer, tillbakadragesle, förvirring och ilska. Ibland biljard, ibland vänner, ibland alkohol.Håller jag på att utvecklas till en mer ansvarstagande person?